Viva la Roja!

Spanien vinner VM 2026 efter en dramatisk och väldigt svårspelad match. Spanien är värdiga mästare då de ägde, styrde och dominerade matchen medan Argentina gick på rent försvar och tufft motstånd. Efter det röda kortet blev det uppenbart att straffar var deras strategi. Spanien gick på fortsatt offensiv och till slut satt bollen i nät. Jubel och klang och mängder av cava öppnades för att fira segern. 

I tipset sker det smått osannolika, och för första gången någonsin, att herr Olsson tar hem sitt egna tips! Kampen har varit hård och lång med många kandidater till vinst, men till slut drar Il Duce längsta strået med sin spanska seger och totalt 55p i sista chansen. Den ende som avslutar starkare är Saab-analys-Kalle som sätter alla rätt i sista chansen och kliver uppåt rejält, tar en hedrande silverplats. Oscar (snöret) som varit i ledningen länge faller på mållinjen, blir bara trea. Lewis-luck, Kapellner och Putte H klarar av att hålla emot lite men övriga blir i stort överkörda av den spanska armadan som håvar in sina poäng. Men alla var för långt efter... ingen kom ikapp...

Behöver fortfarande smälta intryck och skeende. Stor dramatik och ett utfall som kanske inte förutsetts... 

Lite kort flashbacks från kvällen...

Nerven var påtaglig under matchens gång. Iver och påhejande rop från den en sidan av soffan var högljudda. Den spanska tröjan var givetvis på. Satt som ett skinn. Förväntningarna var höga och förtroendet på topp. Det ska gå hela vägen. Enkel ekvation; vinner Spanien blir det tipsvinst... middag avklarad med spansk Rioja som fond... cavan på kylning... laddad för fest... blir ständigt störd av en messande Brander som vill vara med i spänningen... stänger av. Fullt fokus på match och måljakt... halvtidsshowen var ett blekt påhitt av Infantino-maffian... tog bara tid från det viktiga... match till förlängning och pulsen steg. Dubbla slag stundtals... ett Argentina som bara vill ha straffar är inget kul... ser monstret Martinez i mål växa... Det måste bli klart innan dess... och sedan sitter den äntligen i nät efter Torres show. Står upp och skriker, det är klart... jubel... trots usel tv-mottagning och pixlad bild är det uppenbart att guldet är på väg hem. De sista minutrarna blir mer transport men nerven är påtaglig...  

Till slut blåser domaren och den första känslan är; det gick hela vägen... vi vann! Sitter i fåtöljen och väntara in ceremoni. Alla utmärkelser ska delas ut och det sista pusslet ska läggas i "sista chansen"... jobbar med Loveable-appen och försöker snabba på rättning och uppdatering... vill få bekräftelse på resultat och vinnare... vågar inte riktigt tro på det... stirrar och är fåordig, svårt att säga nåt överhuvudtaget... vågar inte tro, vill inte låta högmodet bli det stora fallet... fanns det någon annan med chans... antagligen inte... till slut infinner sig en allmän ro... känner lugnet och bara en euforisk känsla av segersötma... Dottern Hannah säger; "Gå och lägg dig, du stirrar bara ut i det tomma..."

Ler hela vägen till sömns... drömmer om vinst och mästerskap...